Saknaden är så stor
Regnet faller ner likt mina tårar idag farfar, 2 år sedan flög du upp till himlen.
Det som var förut, det finns ej längre. Det är dags jag inser och accepterar. Men jag vill verkligen inte. Jag vill inte acceptera det faktum att du inte finns här längre, att mormor inte finns här längre. Jag vill aldrig acceptera det, och om jag inte vill, då går det heller inte. Det är ett steg som jag har svårt att ta, ett steg i mitt mående jag måste ta för att acceptera döden. Jag och döden är fiender, av den värsta sorten. Han har ju tagit mina två ägodelar, två som jag älskar. Varför ska jag då acceptera hans fruktansvärda existens?
För två år sedan skrev jag det här. Jag ser bilden av dig ofta, när du låg där i sängen. Inte längre vid liv. Det spelas upp i mitt huvud, när jag slängde mig i pappas famn, jag ville inte se dig så. Men jag var tvungen för att förstå, för att se att du inte längre var med oss. Jag sa hej då till dig, inte farväl, för vi kommer ses igen.
Jag vill höra din röst igen. Jag vill sitta vid matbordet och se dig berätta om alla dina upptåg, jag vill höra mormor skratta åt mina och Johans tokigheter, jag vill känna er kärlek igen. Värmen från era goa kramar, värmen från våra band. Våra blodsband.
Regnet faller likt mina tårar idag farfar, likså som de gjorde för 2 år sedan.
In my dreams I'll always see you soar above the sky
In my heart there'll always be a place for you for all my life
I'll keep a part of you with me
Det som var förut, det finns ej längre. Det är dags jag inser och accepterar. Men jag vill verkligen inte. Jag vill inte acceptera det faktum att du inte finns här längre, att mormor inte finns här längre. Jag vill aldrig acceptera det, och om jag inte vill, då går det heller inte. Det är ett steg som jag har svårt att ta, ett steg i mitt mående jag måste ta för att acceptera döden. Jag och döden är fiender, av den värsta sorten. Han har ju tagit mina två ägodelar, två som jag älskar. Varför ska jag då acceptera hans fruktansvärda existens?
För två år sedan skrev jag det här. Jag ser bilden av dig ofta, när du låg där i sängen. Inte längre vid liv. Det spelas upp i mitt huvud, när jag slängde mig i pappas famn, jag ville inte se dig så. Men jag var tvungen för att förstå, för att se att du inte längre var med oss. Jag sa hej då till dig, inte farväl, för vi kommer ses igen.
Jag vill höra din röst igen. Jag vill sitta vid matbordet och se dig berätta om alla dina upptåg, jag vill höra mormor skratta åt mina och Johans tokigheter, jag vill känna er kärlek igen. Värmen från era goa kramar, värmen från våra band. Våra blodsband.
Regnet faller likt mina tårar idag farfar, likså som de gjorde för 2 år sedan.
In my dreams I'll always see you soar above the sky
In my heart there'll always be a place for you for all my life
I'll keep a part of you with me
Kommentarer
Postat av: LIIV - vanlig men unik
Vad fint gjort :) som ett litet minnesbord
Trackback
