Seperationsångesten
Jag har väldigt jobbiga seperationsproblem. När Erik ska åka till träningar är jobbigt, inte varje gång men ibland. Dem uppkommer oftast om jag känner att jag inte har varit speciellt social när vi suttit i soffan innan han ska åka eller om jag har haft en dålig dag. Då målar jag upp väldigt jobbiga scenarion i huvudet som jag inte gärna vill måla upp här med. Ni kan nog föreställa er.
På kvällarna så hörs jag och mamma alltid av, antingen ringer vi eller smsar godnatt och om vi inte gör det så tror jag att någonting kan hända henne på morgonen när hon åker till jobbet. Ibland när jag messar henne på kvällarna så får jag infall att jag måste ringa istället, som en försäkring att höra hennes röst och säga någonting med rösten istället för att bara skriva det. Vissa gånger orkar jag stå emot, då skickar jag iväg smset, men då ringer jag alltid på morgonen för att se att allt är bra. Att ha detta kontrollbehov och separationsångesten är väldigt jobbig och någonting jag tampas med varje dag. Varje gång jag stänger dörren efter Erik när han åker iväg på träning så tvingar jag bort dessa tankar, vissa gånger lyckas jag, vissa gånger inte. Mitt knep är att försätta mig i sysslor, göra någonting för att distrahera dessa otroligt enervrerande tankar och inte låta dem sluka mig, det är det som är farligt. Nu tänker jag till exempel stänga av tvn, sätta på stereon och sätta mig och lägga upp min disposition till mitt projektarbete. Om en timme ungefär kommer min älskade Anne hit, då blir det tjejmys. Det kan jag behöva ♥
Kommentarer
Trackback
