Honey, I'm coming..

Det är mycket att ta in så här i början av terminen. Det är mycket för mig också som varit ledig i ett helt år och inte varit nära en sån här miljö, det är mycket att ta hänsyn till. Saker som kanske verkar och låter konstigt för er men som för mig är normalt utefter de förutsättningar jag har haft detta år. Tänk er att när ni vaknar varje morgon, ni har ingen aning om vad ni ska göra idag, ni vet inte om ni kommer ha en bra eller dålig dag psykiskt. En person i er närhet går upp av en anledning, han/hon går upp för att gå till jobbet, kommer hem vid fem och har en hel dag av nyheter och intryck efter sig. För dem har det hänt nått. Vad har hänt för er? Ja.. De har slutat visa repris av Tyra Banks show. Det där med vardag för mig har under ett åt inte betytt någonting, vaddå vardag? För mig har vardag varit väldigt diffust. Vardag har varit: Gå upp med Erik, äta frukost, gå ut på promenad, hämta tidning, läsa tidning när jag kommit hem, kolla tv till 1, kolla datorn, läsa lite, laga mat, Erik kommer hem, äta middag, diska tillsammans, säga hej då till Erik då han åker till träningar, vänta på Erik framför tvn till 22.00, äta kvällsfika, kolla tv och sen gå å lägga sig. Visst har jag haft lite annat och göra men istort sett så såg mina dagar ut så här under hösten då jag mådde som sämst. Så att återgå till en vardag med 500 elever omkring sig och ett antal lärare ink. är en rätt stor grej för mig, att vänja sig vid att andra människor också tänkte gå där jag tänkte, att folk säger någonting och vill ha en bra respons. Att tänka skolmässigt är något som tar tid för mig. Att svara så korrekt som möjligt när läraren frågar, att få fram specifika ord som krävs när man gör grupparbeten, att föra ett enkelt resonemang helt enkelt är en liten utmaning för mig.
Så detta att bara gå upp och gå till skolan är en liten större utmaning än vad vissa kanske kan tro, utav helt andra anledningar än vad andra har. Dessa anledningar kommer jag snart att komma till, ni vet dom där tankarna och känslorna om att "åååh jaag ooorkar inteee"..
Vänta på mig för jag kommer dit. Ge mig lite tid bara. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0