Du & Jag mot världen

Ätit frukost och nu sitter vi och planerar lite handling. Vi ska storhandla mat och andra nödvändigheter idag. Ska även ta ut kort från helgen och göra album :).

Vi var helt slut när vi kom hem igår. Vi (Läs: Erik) körde först i fredags i 4 timmar, sen åkte vi buss till Dalhalla i 50 min, (först fick vi stå i spöregn och vänta på bussen i en timme.. Mer om det senare), sen 1 h bussresa från Dalhalla och igår åkte vi i bil igen i 4 timmar, ett stop hemma hos mina föräldrar för lite fika och sedan ett stop hos Eriks föräldrar för att lämna tillbaka lite vi lånat från dom. Min kropp darrade typ igårkväll när vi satt å åt så jag fick knappt i mig någon mat. Jag var så exalterad under hela resan så igår när vi kom hem så var jag som ett urladdat batteri. Har nog inte förstått än riktigt vad jag varit med om, det var så underbart och den kärlek jag hyser för Salem är lite obeskrivlig (Inte på det "riktiga" kärlekssättet, men det förstår ni ju). Han är ett sådant musikaliskt geni så det finns inte på denna jord. Han körde 4 extra låtar och kom in 4 ggr efter konserten för att tacka, hela publiken (4000 pers) stod upp och applåderade och jublade. Det var helt magiskt!

Jag kommer nog skriva mer om allt detta sen, och självklart bjuda på bilder. Nu måste jag dock plocka undan frukosten (Erik fixade, så jag plockar självklart undan :)) och sedan hoppa i duschen och göra mig i ordning, för nu måste vi börja åka iväg om vi ska hinna göra klart allt och sen kunna njuta av Eriks sista semesterkväll tillsammans och bara njuuta så mycket vi kan! Känns overkligt att vardagen börjar imorgon igen. Jag måste även höra av mig ang. ett paket som jag skickade efter förra veckan men som jag inte fått och mailet jag fick av företaget var lite konstigt.. Vill ju ha mina saker så jag kan börja göra ännu finare smycken nu. Den här resan har verkligen varit en självförtroende Boost som heter duga och inspirationen är så hög så jag vet inte vart den slutar.

Jag har tackat min Erik ett flertalet gånger för den här resan, men jag vet inte om jag kan tacka nog.
Det har varit helt underbart och som jag sa tidigare, jag har inte förstått det hela än. Jag vill egentligen inte skriva allt för mycket om mina känslor för Erik här i bloggen. Men den här helgen var det bästa som hänt mig på väldigt väldigt länge, sist jag kände sånt här pirr och extas senast var när jag såg dig för första gången. Tack min älskling för detta, jag kommer aldrig glömma det här, aldrig. Det lovar jag dig. Någon dag i våra liv tillsammans så ska jag visa den tacksamhet jag känner för dig för detta, jag vet inte när, för jag vet inte hur jag ska visa det, men någongång kommer jag nog på det. För vi ska ju spendera en väldigt lång tid tillsammans, inte sant?

Te amo, mi amor




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0