Tänkvärda och kloka ord och tips
Tänkte visa er meningar som är tänkvärda och väldigt användbara i vardagen:
"Optimism är att se varje problem som en möjlighet"
"I varje givet ögonblick gör varje människa så gott hon kan, efter sin förmåga, just då"
De här "ordspråken" har jag placerat över vår säng så att vi ser dem varje dag. Dem ger mig väldigt mycket och det ligger så mycket sanning i dem. Jag försöker att se allting positivt, det är svårt vissa gånger men oftast så lyckas jag. Det krävs hård mental träning men när man väl är där är det verkligen fantastiskt. Om man börjar med att försöka se ett problem varje dag som en möjlighet så kommer man komma långt och vardagen kommer att bli så mycket roligare och bättre.
Det andra ordspråket går jag själv efter, för jag gör inte mer än jag orkar med, just då när jag gör det. Om jag gör det hårdare och tuffare än jag orkar med då, finns det risk att jag kommer att må än sämre än jag gjorde innan och det är inte värt det. Det var den här filosofin jag gick efter nu sista året i gymnasiet och hur bra gick inte det? Jag gjorde det jag kände att jag kunde, jag gick efter min förmåga och det gick jättebra. Jag klarade 3an och det med mer än godkänt i betyg som var min första eftersträvan. Jag tror på att om man sänker pressen på sig själv, som jag gjorde, så preseterar man än bättre, vilket jag också gjorde. Då förväntar man inte mycket utav sig själv och om man inte känner pressen och presterar bra ändå så kommer man att må ännu bättre efteråt: Du har inte tröttat ut dig själv för att nå ett visst betyg eller mål. Du har inte lagt ner din allra sista energi på uppgiften i fråga, utan du har gjort det du kunde, just då, och det kommer förmodligen gå lika bra eller ännu bättre och du kommer vara pigg och nöjd efteråt. Jag tror även på att du är mer nöjd med en insats om du inte har blivit utmattad på kuppen av uppgiften.
Varje morgon/kväll eller någongång under dagen som du känner att det är jobbigt och allting strävar emot, då ska du tänka på 3 saker som du är tacksam för: "En sak jag är tacksamför är... En annan sak jag är tacksamför är.... Ytterligare en sak jag är tacksam för är..." På detta sätt kommer du att öppna dina sinnen och tankar och kunna ta in det positiva i det du tänker att du är tacksam för och du kommer känna dig mer lättad och glad efteråt. Prova, det kommer göra underverk i ditt mående. Hm, jag kan börja:
En sak jag är tacksam för idag är att jag mår bra i kroppen.
En annan sak jag är tacksam för är att jag har så underbara människor i min närhet, framförallt min farmor som alltid finns där för mig.
Ytterligare en sak som jag är tacksam för är att jag och mamma tog en powerwalk igårkväll så jag fick utlopp för min överskottsenergi.
Ta gärna efter mig och tänk för dig själv nu vad just du är tacksam för idag, det kan vara väldigt banala saker som att du har smör i kylen till din morgonsmörgås eller att det inte gått någon propp under natten så du kan koka ditt morgonkaffe. Du kommer att bli mer positiv och må bra hela dagen om du börjar morgonen med att tänka på någonting bra, jag lovar.
Unna dig det
Dagen har varit urmysig! Nu sitter jag i soffan och andas lite innan jag ska iväg till jobbet. Jag verkligen älskar att skriva presentkort, framförallt i Spa-området då man vet hur uppskattat det kommer att bli och sedan tycker jag att det är jätte viktigt att folk tar hand om sig själva och förhoppningsvis kan ett presentkort kicka igång dessa tankar hos någon som kanske inte prioriterar sig så mycket utan sina nära och kära istället. På lugnett.com kan ni se julerbjudanden som finns nu och de andra utbuden. Jag ska boka in en ansiktsbehandling sen, man måste unna sig själv det!
Att överstiga hinder
Jag har väldigt länge haft svårt med att prata i telefon. Ända sedan jag var mindre, när jag fick min första telefon vid 12 års åldern så har jag haft svårt. Eller i början så pratade jag ju mest med mamma och pappa i telefon men jag kommer ihåg när jag var ännu mindre när det inte fanns behändiga mobiltelefoner så kunde jag knappt prata med mina klasskamrater i telefon när man skulle bestämma lektider. Det var en gång som jag praktiskt taget bara gav telefonen till min pappa och han fick bestämma lektid med min bästa kompis på fritids.
När jag blev äldre, omkring 14-15 år, så hade jag oerhört svårt med detta. När min mobil ringde och det inte var mamma eller pappa, nära släkting eller bästa kompisen så gav jag min mobil till den som var i närheten och bad dem svara. Det handlade inte om att jag var feg eller töntig. Det handlade om att jag inte litade på mitt sätt att hålla en konversation i telefon. Jag har jätte svårt med "Hej-då"-frasen, eftersom jag har så svårt med avsked, och jag har gjort allt för att slippa det. Mina kompisar har ofta fått hålla i samtal som jag egentligen skulle ha hållt i och det är många gånger som jag bara knäppt av telefonen i hopp om att den på andra sidan ska sluta ringa.
Nu när jag gått på terapi-samtal så har jag tagit upp det här och fått redskap att arbeta med och nu har jag blivit bättre. Jag kan ringa till folk som jag inte har träffat och som jag inte har någon sorts relation till. Men att ringa till någon jag känner men kanske bara är bekant med har jag fortfarande svårt för. Jag är rädd för att inte höra vad personen i luren säger eller för att det ska bli missförstånd m.m.
Jag har inga problem med att svara när telefonen ringer nu dock, oavsett vem det är.
Det är just det här att ringa upp och vara den som väntar på att den andra i änden ska svara.
Idag så skulle jag boka tid hos min massör och det är min pappa som har stått för att boka dessa tider tidigare för att det är svårt för mig att komma dit kommunalt så pappa har kört mig dit, så det har varit enklare att pappa har bokat tiderna då han vet när han kan köra mig. (Jag har ju varit ledig ett helt år så mina tider har varit rätt flexibla). Iallafall, så jag satt och messade med pappa om vilka tider som skulle passa och han ringde upp Clinton (massören), det blir lite krångel med tiderna så jag fick ett mess från pappa:
"Ring Clinton på ..........."
Det drar ihop sig i magen på mig och jag börjar andas snabbare. Att det ska vara så svårt att ringa ett samtal och boka en tid? Framförallt när personen som jag ska ringa till antagligen får 5-10 samtal om dagen som handlar om just bokningar?! Så jag ringde upp pappa och försökte låta cool men innerst inne så hade jag lite smått panik. Jag frågar när han kan och jag bläddrar i almenackan. Han säger när han kan och jag kollar.. Det är rätt tight för att få ihop det så jag får ta en tid på höstlovet kommer vi fram till (Jag vill egentligen inte har någonting uppbokat på höstlovet men det kan vara skönt att få massage då ändå).
"Hur är han att prata med i telefon??" Får jag ur mig i en pipig röst. Jag ska inte ens behöva fråga det här? Det är bara att trycka på telefonnumret och ringa?! Jisses.
Nåväl, vi kommer fram till en dag jag och pappa som funkar för båda. Vi lägger på och jag går in i smset igen och letar upp telefonnumret.
Jag tryckte på numret fort som attan så jag inte skulle hinna ändra mig och så hörde jag signalerna..
Tuut.. Tuut.. Tuut.. Tuuut... Tuuuuut
Tuuten blev längre och jag kände ett litet hopp om att han inte skulle svara så han kunde ringa upp mig istället senare. Men sen hör jag en röst.
"Hej det är Clinton..."
Och så börjar det. Vi bokade en tid och allt gick jätte bra. Förutom att jag var nervös under hela samtalet och säkert lät stressad, men vi fick en tid bokad och båda la på nöjda och glada.
Jag besteg mitt överdådiga mount-Everest som bestod av att inte våga ringa samtal och nu kommer jag säkert kunna ringa honom nästa gång utan några större oros-moment. Bra jobbat Emma!
Det jag vill säga med detta inlägg är att allt går att fixa och att det enda som stoppar en från att göra vissa saker är för att man själv bygger upp sådana stora orosmoln och berg som egentligen inte behöver finnas. Man tror oftast att personen man ska ringa till (i detta exempel) kanske tycker att man har konstig röst, inte ska höra vad man säger eller helt enkelt att man missförstår varandra. Det behöver inte alls vara så, man ska inte utgå från att det kommer gå dåligt. Utgå från att när du är klar med det så kommer du att ha sopat ner ett hinder och du har klarat det med bravur och att det kommer gå så mycket lättare nästa gång. + Du kan ju till och med ha bokat en massagetid, och vem vill inte ha en sådan? (Se det som en belöning för att du faktiskt ringde upp den här personen) Kram till er ♥
När jag blev äldre, omkring 14-15 år, så hade jag oerhört svårt med detta. När min mobil ringde och det inte var mamma eller pappa, nära släkting eller bästa kompisen så gav jag min mobil till den som var i närheten och bad dem svara. Det handlade inte om att jag var feg eller töntig. Det handlade om att jag inte litade på mitt sätt att hålla en konversation i telefon. Jag har jätte svårt med "Hej-då"-frasen, eftersom jag har så svårt med avsked, och jag har gjort allt för att slippa det. Mina kompisar har ofta fått hålla i samtal som jag egentligen skulle ha hållt i och det är många gånger som jag bara knäppt av telefonen i hopp om att den på andra sidan ska sluta ringa.
Nu när jag gått på terapi-samtal så har jag tagit upp det här och fått redskap att arbeta med och nu har jag blivit bättre. Jag kan ringa till folk som jag inte har träffat och som jag inte har någon sorts relation till. Men att ringa till någon jag känner men kanske bara är bekant med har jag fortfarande svårt för. Jag är rädd för att inte höra vad personen i luren säger eller för att det ska bli missförstånd m.m.
Jag har inga problem med att svara när telefonen ringer nu dock, oavsett vem det är.
Det är just det här att ringa upp och vara den som väntar på att den andra i änden ska svara.
Idag så skulle jag boka tid hos min massör och det är min pappa som har stått för att boka dessa tider tidigare för att det är svårt för mig att komma dit kommunalt så pappa har kört mig dit, så det har varit enklare att pappa har bokat tiderna då han vet när han kan köra mig. (Jag har ju varit ledig ett helt år så mina tider har varit rätt flexibla). Iallafall, så jag satt och messade med pappa om vilka tider som skulle passa och han ringde upp Clinton (massören), det blir lite krångel med tiderna så jag fick ett mess från pappa:
"Ring Clinton på ..........."
Det drar ihop sig i magen på mig och jag börjar andas snabbare. Att det ska vara så svårt att ringa ett samtal och boka en tid? Framförallt när personen som jag ska ringa till antagligen får 5-10 samtal om dagen som handlar om just bokningar?! Så jag ringde upp pappa och försökte låta cool men innerst inne så hade jag lite smått panik. Jag frågar när han kan och jag bläddrar i almenackan. Han säger när han kan och jag kollar.. Det är rätt tight för att få ihop det så jag får ta en tid på höstlovet kommer vi fram till (Jag vill egentligen inte har någonting uppbokat på höstlovet men det kan vara skönt att få massage då ändå).
"Hur är han att prata med i telefon??" Får jag ur mig i en pipig röst. Jag ska inte ens behöva fråga det här? Det är bara att trycka på telefonnumret och ringa?! Jisses.
Nåväl, vi kommer fram till en dag jag och pappa som funkar för båda. Vi lägger på och jag går in i smset igen och letar upp telefonnumret.
Jag tryckte på numret fort som attan så jag inte skulle hinna ändra mig och så hörde jag signalerna..
Tuut.. Tuut.. Tuut.. Tuuut... Tuuuuut
Tuuten blev längre och jag kände ett litet hopp om att han inte skulle svara så han kunde ringa upp mig istället senare. Men sen hör jag en röst.
"Hej det är Clinton..."
Och så börjar det. Vi bokade en tid och allt gick jätte bra. Förutom att jag var nervös under hela samtalet och säkert lät stressad, men vi fick en tid bokad och båda la på nöjda och glada.
Jag besteg mitt överdådiga mount-Everest som bestod av att inte våga ringa samtal och nu kommer jag säkert kunna ringa honom nästa gång utan några större oros-moment. Bra jobbat Emma!
Det jag vill säga med detta inlägg är att allt går att fixa och att det enda som stoppar en från att göra vissa saker är för att man själv bygger upp sådana stora orosmoln och berg som egentligen inte behöver finnas. Man tror oftast att personen man ska ringa till (i detta exempel) kanske tycker att man har konstig röst, inte ska höra vad man säger eller helt enkelt att man missförstår varandra. Det behöver inte alls vara så, man ska inte utgå från att det kommer gå dåligt. Utgå från att när du är klar med det så kommer du att ha sopat ner ett hinder och du har klarat det med bravur och att det kommer gå så mycket lättare nästa gång. + Du kan ju till och med ha bokat en massagetid, och vem vill inte ha en sådan? (Se det som en belöning för att du faktiskt ringde upp den här personen) Kram till er ♥
Tillåt dig själv att må bra
God morgon solstrålar. Har en effektiv men må hända jobbig dag framför mig. Mitt projektarbete, som alla gör i 3an, kommer i slutändan att vara en bok om min utmattningsdepression och hur jag tog mig ur den. Det som orsakade det (det jag vet om) och hur jag mådde då, men också hur jag mår idag. Den kommer innehålla bilder från den tiden och dagboksanteckningar och urdrag ur mina texter jag skrivit under den här perioden. Det är detta jag ska göra idag. Jag har börjat, men mycket smått. Så jag måste komma igång med det och det tänkte jag göra idag. Jag har en vision och en dröm och det är att ha min bok publicerad, med mitt omslag på, min titel och namn på. Om jag kommer hinna det till projektarbetsdagen, det får vi se men den ska bli publicerad. Så är det bara.
Det är viktigt att ha drömmar och visioner och det är sådana som har tagit mig dit jag är idag. Jag hade en dröm och det var att få må bra igen. Just då visste jag inte vad det innebar att må bra för det var ett långt tag sedan jag hade mått bra då. Men idag vet jag vad det är, och det är att känna lycka varje dag. Självklart så har jag fortfarande mina kamper, jag ska verkligen inte säga att jag mår bra hela tiden, för det vore att ljuga. Men stunderna är mycket mycket mer sällsynta nu för tiden och när de väl kommer så gör jag allt jag har lärt mig för att skjuta bort tankarna och inte sjunka ner i det där mörka och obegripliga "modet".
Så jag ska alltså skriva idag och för att göra det så måste jag lyssna på en speciell musik för att komma in i det där modet. Det är dyster och ledsam musik men det är sådan musik jag måste lyssna på för att kunna skriva så som jag vill skriva. Att sjunka ner i det där modet är tufft men som sagt, det måste göras. För boken ska bli så som jag vill att den ska bli. Så att göra detta idag, det kommer nog bli jobbigt men jag vet hur jag ska bete mig för att inte fortsätta vara dyster och nere när jag väl slutar skriva idag.
Det som är viktigt när man mår så här det är att göra någonting. Inte tillåta sig själv att fortsätta sitta i soffan och gråta och tänka mörka tankar. Utan gör någonting, ta en lång och varm dusch, gör en ansiktsmask, smörj in dig i en mjuk och väldoftande body lotion, ta på dig sköna kläder, fixa till dig (om du är tjej så sminka dig), fixa håret och gå ut, det kan räcka med en promenad bara, eller gå till ett fik i närheten och sätt dig och lyssna på folket som är där och fokusera på någonting annat. Jag lovar dig att du kommer må så mycket bättre, om du verkligen gör så här. Skjut bort tankarna, fokusera utåt, märk hur fina löven är nu på hösten när dem skiftar i orange och gult, titta på molnet som kommer ur din mun när du andas den friska och krispiga luften. Lyssna på hur det susar i träden och märk hur personen som går framför dig tar sina steg. Om du gör detta så kommer du att må bättre. Du kommer märka att det finns så mycket mer där ute som väntar på dig än dem mörka och obehagliga tankarna som rör sig inom dig just då. Tillåt dig själv att må bra.
Det är detta jag kommer göra sedan när jag har skrivit klart och ska komma upp ur mitt skrivmode. Men nu ska jag klä på mig bättre kläder och gå ut och gå, lyssna på musik och komma in i modet. Detta kommer bli tufft, så det är min utmaning idag.
Det är viktigt att ha drömmar och visioner och det är sådana som har tagit mig dit jag är idag. Jag hade en dröm och det var att få må bra igen. Just då visste jag inte vad det innebar att må bra för det var ett långt tag sedan jag hade mått bra då. Men idag vet jag vad det är, och det är att känna lycka varje dag. Självklart så har jag fortfarande mina kamper, jag ska verkligen inte säga att jag mår bra hela tiden, för det vore att ljuga. Men stunderna är mycket mycket mer sällsynta nu för tiden och när de väl kommer så gör jag allt jag har lärt mig för att skjuta bort tankarna och inte sjunka ner i det där mörka och obegripliga "modet".
Så jag ska alltså skriva idag och för att göra det så måste jag lyssna på en speciell musik för att komma in i det där modet. Det är dyster och ledsam musik men det är sådan musik jag måste lyssna på för att kunna skriva så som jag vill skriva. Att sjunka ner i det där modet är tufft men som sagt, det måste göras. För boken ska bli så som jag vill att den ska bli. Så att göra detta idag, det kommer nog bli jobbigt men jag vet hur jag ska bete mig för att inte fortsätta vara dyster och nere när jag väl slutar skriva idag.
Det som är viktigt när man mår så här det är att göra någonting. Inte tillåta sig själv att fortsätta sitta i soffan och gråta och tänka mörka tankar. Utan gör någonting, ta en lång och varm dusch, gör en ansiktsmask, smörj in dig i en mjuk och väldoftande body lotion, ta på dig sköna kläder, fixa till dig (om du är tjej så sminka dig), fixa håret och gå ut, det kan räcka med en promenad bara, eller gå till ett fik i närheten och sätt dig och lyssna på folket som är där och fokusera på någonting annat. Jag lovar dig att du kommer må så mycket bättre, om du verkligen gör så här. Skjut bort tankarna, fokusera utåt, märk hur fina löven är nu på hösten när dem skiftar i orange och gult, titta på molnet som kommer ur din mun när du andas den friska och krispiga luften. Lyssna på hur det susar i träden och märk hur personen som går framför dig tar sina steg. Om du gör detta så kommer du att må bättre. Du kommer märka att det finns så mycket mer där ute som väntar på dig än dem mörka och obehagliga tankarna som rör sig inom dig just då. Tillåt dig själv att må bra.
Det är detta jag kommer göra sedan när jag har skrivit klart och ska komma upp ur mitt skrivmode. Men nu ska jag klä på mig bättre kläder och gå ut och gå, lyssna på musik och komma in i modet. Detta kommer bli tufft, så det är min utmaning idag.
