Det var som ett avsked
Jag fick en kram av dig i natt mormor. Vi var i ett hus som svävade i himlen. Du och jag. Du talade till mig, du sa att du skulle försvinna från mig. Du sa att du var sjuk. Du sa att du skulle dö. Du var varm. Du höll om mig. Hårt. Du tog dina händer med dina krokiga fingrar och höll dem omkring mina varma, fuktiga kinder. Du tittade mig djupt i ögonen och sa att du älskade mig. Att du alltid skulle göra det. Även om du inte fanns vid min sida. Du skulle aldrig lämna mig, men ändå skulle du det.
Jag kände din närvaro. Jag kände värmen inom mig när jag stod bredvid dig. När jag fick se dig. Jag kände värmen inom mig när du skrattade. Jag kände värmen som omslöt mig som en filt när du höll dina händer på mina kinder. Tårarna fyllde ögonen och jag kände din kärlek. Din fina kärlek som jag vill ha tillbaka. Din värme som bara du kan få mig att känna. Ditt skratt som får mig att bli lycklig. Din närvaro som jag älskar. Min fina mormor som jag vill ha hos mig.
Du höll om mig så hårt, så hårt så jag kände det i kroppen när jag vaknade upp ur drömmen. Drömmen som var omsvept av vita moln, drömmen som jag vill tillbaka till. Dig som jag vill vara hos. Du sa att du älskade mig och att du alltid skulle göra det. Jag sa att jag älskar dig tillbaka. Och att jag alltid kommer att göra det. Trots att du lämnat mig.
Du lämnade mig i drömmen och aldrig har jag känt den smärtan i bröstet som jag gjorde när jag vaknade upp och insåg att du aldrig kommer tillbaka.
Kommentarer
Trackback
