Okej, nu är jag lite nervös.. Men nu är det slut på hemligheter. Det är så att jag har startat upp en ny blogg, en blogg som känns mer jag, mer äkta och rakt på. Sedan min diagnos i mars så har jag känt att den här bloggen inte varit riktigt den jag är och det har bara känts fel (därav den sämre uppdatering som varit på senaste tiden). Så därför har jag nu gjort en ny blogg där jag kommer skriva om precis det jag gör här, lägga upp fotografier, skriva om mina intressen och allting, men bara med en annan riktning också. Jag kommer skriva mer om min diagnos fibromyalgi, jag kommer ge mer tips och vara mer ärlig om hur jag mår. Men håll i hatten, det kommer inte bli en klagosång där inne. Jag vill bara inte behöva hålla inne med hur jag mår när jag mår som skit, här inne så känns det som att jag måste hålla inne med det och det känns inte bra. I nya bloggen så kommer jag skriva ut hur jag mår och det kommer kännas mycket bättre. Men som sagt, inga klagosånger. Så det behöver ni inte dras med. Så som sagt, det kommer vara exakt som den här bloggen men med lite mer fokus på hela mig, psykiskt och fysiskt.

 

Jag hoppas att ni alla följer med mig till den nya bloggen, jag kommer inte ta bort den här då jag har mycket minnen från den här bloggen, jag kommer bara inte uppdatera här. Jag finns på bloglovin med den nya bloggen så ni som följer mig genom dem kan enkelt bara söka på nya och följa mig. Så från och med nu är det den nya som gäller!

 

 

Idag är det ofattbara 6 år som gått sedan min älskade mormor gick bort. Jag kommer ihåg den dagen som att det vore igår. Allt är kristallklart i huvudet på mig, varje steg och tanke från den dagen.

 

Jag tänker på min mormor varje dag, att jag saknar henne och längtar efter henne. Jag tänker på alla busiga upptåg vi hade, hur vi skrattade ihop men även hugget i magen när jag såg henne må dåligt. Nu vet jag hur hon kände sig, nu vet jag hur hennes värsta dagar med fibromyalgi kändes, för jag har nu haft mina värsta dagar med det. Gårdagen var förfärlig. Jag kämpade mig till jobbet men pappa fick köra hem mig efter en kortstund. Efter det låg jag i soffan, ögonen svullna, persiennerna neddragna och stirrandes ut mot ingenting. Huvudet bultade och varje muskel skrek. Jag måste säga att jag aldrig mått så dåligt av fibron som jag gjorde igår. Så nu förstår jag varför mormor inte alltid var glad och pigg. Till fullo.

 

Mamma sa häromdagen när jag nämnde att jag inte är sugen på någon mat överhuvudtaget att jag var väldigt lik mormor i det. Hon var inte heller sugen på mat när hon var dålig. Detta gör mig glad på ett sätt för än en gång så kommer jag närmre min älskade mormor i beteende.

 

Igår bröt jag ihop totalt, jag grät som jag inte gjort på evigheter, hulkade och tjöt. Det var hemskt men ändå skönt. Jag grät så hejdlöst för jag kände bara orättvisan, orättvisan över att jag inte har mormor att rådfråga, orättvisan över att jag måste dras med den här sjukdomen. Att jag måste ligga i soffan i princip paralyserad. Jag tänkte igår också att meningen: "tänk på att det finns dem som har det värre" bara gör saken värre för mig. Ja visst, det finns dem som har det värre men den tanken hjälper inte mig just nu för just nu är det jag som mår dåligt också och låt mig få göra det.

 

Jag saknar min mormor för varje dag som går men det som gör det lite lättare är att jag har min inskription att titta på varje dag, och påminns om att mormor aldrig gav upp. Det ger mig styrka just idag.

 

6 år har det gått och för varje dag som pågått under dessa 6 år så har jag saknat dig mer och mer, ingenting kan ta dig tillbaka till mig, men jag vet att du alltid finns här, närvarande vid mig. För varför hade jag annars mått så dåligt denna vecka? Det är du som gör dig påmind mormor och vet du, det är helt okej.

 

 

 

 

Satt här i min lugnan ro (eller ja, jag fightades med min externa hårddisk) och helt plötsligt så sitter jag uppe i taket. Varför? Jo för posten kom. Sket nästan på mig då jag var i min egna lilla värld och helt plötsligt så slår någon i postnedkastet och slänger in två tidningar. Men glad blev jag när jag såg vilka tidningar som föll ner, eller ja, den ena var lokaltidningen så den var det ju inte direkt så att jag slog volter för men den andra, Amelia! Nu när jag är hemma och är dålig så är det ju perfekt att den damp ner, så nu ska jag hämta andan och göra mig en kopp te och gömma mig under filten och läsa läsa läsa.

Det har varit lite tyst här några dagar. Har fullt upp med att flytta in på nya kontoret och nya jobbet, därav inget bloggande. När jag kommer hem om dagarna så är jag helt kaputt och behöver vila. Tänkte iallafall skriva lite här, berätta att jag lever. Har en massa tankar angående bloggen, hur jag vill förnya och expandera men ja, jag behöver nog sätta mig ner och göra en mind-map kring det, att hålla att i huvudet fungerar inte riktigt. Men nu till dagen och helgen som stundar. Min kära bror är hemma igen och i helgen så ska han tävla, så vi ska dit och titta, ska bli superskoj att hejja. Annars så blir det nog vila och bara fokusera på jobbet och allt annat som händer just nu. Det är en del kan vi väl säga. Men ja, kanske inte jätteroligt inlägg att läsa men ville som sagt bara meddela att jag lever, tänkte att jag iallfall kan lägga upp fina bilder från min underbara födelsedag.

 

 

Mitt underbara kusinbarn och hans morfar/min älskade morbror//Jag som öppnar paket och min underbara och knasiga mamma

 

 

 

Okej, skulle bloggat för evigheter sedan men det har kommit lite emellan. Vad? Jo:

Jag har tvättat *duktig tjej*

Jag har pratat med Leila i typ 1 h (?) *underbart att få prata med den underbaringen*

Jag har vikt tvätten *suck*

Jag har rensat bland underkläderna *välbehövligt*

Jag har ätit en mumsig lunch *MmmmMMmm*

Jag har betat av alla olästa bloglovin-inlägg *znnnaaark*

 

Så, ja, det har jag gjort hitintills idag. Nu ska jag göra plocka i ordning i köket och sedan gå ut på en långpromenad med Rocky (är hundvakt) och hoppas att en ork infinner sig så jag kan göra i ordning här i lägisen, har lite jag vill få gjort.

 

 

 

Hade en helt fantastiskdag igår. Går knappt att beskriva känslan jag har idag, är så genuint lycklig och glad över all kärlek jag fick igår från alla möjliga håll och kanter. Känner att jag vill göra ett helt inlägg senare om dagen, så jag skriver inte så mycket mer nu utan ni får mer bilder på all mat och gottis från igår, men ja, helt fantastiskt var det. Idag ska jag träffa mina underbara vänner Frida, Therese och Ivar, vi ska in till stan och äta lunch och bara mysa så nu ska jag göra mig i ordning och sen gå mot bussen. Åh, vad jag är lycklig!

 

 

 

/Bild från igår/

 

Idag fyller jag 20 år! Wiho och grattis till mig själv. Jag fick order igår om att jag skulle vara klar 08.55, osminkad och jag ska inte ha ätit någon frukost, jag ska bara hänga på mig lite kläder och stå givakt vid dörren. Hm, överraskningar alltså. Vid 14.00 så blir det släktfika iallafall (det är iallafall vad som är sagt) och jag och mamma bakade massa fint igår. Jag vet inte om jag får tid att blogga mer idag, det märker vi helt enkelt. Annars hörs vi mer imorgon, hoppas ni får en fin lördag allesammans, det ska jag ha iallafall :) ♥

 

 

 

Blev lite inspirerad häromdagen när jag kikade in på Angelica Blicks blogg där hon skrev om sin vardagliga sminkrutin, så jag kände för att göra en egen. Detta använder jag till min vardagliga sminkning alltså. Som ni ser så älskar jag MUS och skulle kunna handla upp hela affären.

 

 

 

Klippte ny frilla igår (klippte gardinlugg) och provade en ny sotning idag som går i brunt. Jag diggart' trots att jag trodde jag skulle känna mig som en alien i sotning då jag typ aldrig har det, men det känns ju bra. Kanske blir en födelsedagslook imorgon.

 

 

 

Jag är ledig idag så har haft lite kvalitétstid här på morgonen, spa:at lite och nu dricker jag kaffe och ska kolla på senaste avsnittet av "Engelska mord" som jag missade i onsdags då det var landskamp. Jag är verkligen barnsligt förtjust i brott och sådana här serier. Jag blev som en nörd när jag såg reklamen för "Engelska mord" här i början av sommaren, varför? Ja, jag vet inte riktigt, är väl fascinerad av hur folk kan begå så obeskrivligt bestialiska mord.. Det är sinnessjukt alltså. Undrar hur hjärnorna fungerar hos de människor som begår dessa mord. Kan inte beskriva det så mycket bättre... Men det är iallafall ett intresse jag har, att kolla på SVTs serier "Veckans brott" och "Engelska mord". Now you know.

 

Ps. Och ja, jag kollar på kläder på Cellbes som egentligen är till för äldre kvinnor, men har ni sett deras mysiga klänningar och tunikor?! Om inte, gå in och kika. Man kan verkligen hitta söta saker där, bland annat så är denna fina tunika därifrån (som jag fått oändligt med komplimanger för)

 

 

Vissa dagar så känner jag att allting är långt borta. Att en handsträckning ut inte hjälper. Att allting är utom greppvänligt avstånd från mig. Handen sträcks ut men ingenting tas upp. Så känns det idag. I mars fick jag min fibromyalgidiagnos, som jag i och för sig har misstänkt väldigt länge, och direkt efter jag fick den så gick jag in på datorn och sökte på en massa sidor om detta. Jag hittade fibromyalgiförbundetshemsida och det är jag väldigt glad för. Jag är nu medlem och får hem deras broschyrer och tidningar 4 gånger om året. Det jag dock märker i tidningarna och på bilderna från deras möten är att det mest är äldre med. Det är ingenting konstigt med det egentligen men just när jag ser dem bilderna så känner jag mig missanpassad och känslan av utanförskap infaller. Varför har jag, som är så ung, denna diagnos egentligen?

 

Men jag vet varför. Och jag har accepterat och på ett sätt älskat anledningen. Kanske låter konstigt för er men det är så. För anledningen är min kära mormor (som jag berättat om förut), hon hade det och det är därför jag nu har det.

 

Vetskapen om varför jag har detta "tillstånd" eller "sjukdom" eller ja, vad man nu ska kalla det, gör att det är enklare att acceptera och att fortsätta vara positiv kring det.

 

Sedan jag satt där dagen efter diagnostiseringen så har jag inte hunnit kolla upp det mer. Tiden har inte funnits och inte orken heller. Jag har tänkt en massa på att jag borde införskaffa en massa hjälpmedel som jag behöver i hemmet, men det har inte blivit av och det har runnit ut i sanden. Hjälpmedel som egentligen tillhör pensionärer, men jag kan då meddela er att jag är som en tidig pensionär. Visst, inte ens fyllda 20 men pensinär i kroppen. Och ja, jag ler när jag skriver det för att det känns så konstigt och roligt, jag älskar ju gamlingar.

 

 

Det har dock ramlat in lite hjälpmedel hemma här och där. Jag har lite burköppnare, en sittdyna, en dra-maten och så.. Men det behövs mer och jag har nu suttit och tittat lite och det finns faktiskt en del, till min glädje. Men även fruktan.

 

Återigen poppar tanken upp: "Varför ska jag behöva detta?"

 

Återigen poppar acceptansen upp: "Du kan inget göra och smärtan är en del av den du är"

 

Återigen poppar lättnaden och gråtmilden upp.

 

Återigen inser jag att jag är en ung människa med fibromyalgi och jag kan inte göra någonting annat än att acceptera och vara glad över att det finns saker som kan hjälpa mig i allting, och att jag kanske till och med kan vara till hjälp för andra.

 

 

 

//Bilder från Nelly.com//

 

Om en hade haft dem pengarna

399 kr/st

 

 

 

 

 

(Bild lånad från recept.nu)

 

En viss brutta fyller ju 20 år på lördag och det vankas bakning i mängder. Kanelbullarna är redan fixade men på fredag så blir det storbak! Kardemummakaka (det gjorde alltid min mormor och har efter att hon gått bort fortsatt med hennes tradition att alltid ha den kakan på serveringsfaten vid födelsedagar), blåbärs- och dumlemuffins á la Leila Lindholm. Det ska bli så himla kul att prova på dessa två, är egentligen ingen muffinsfantast men vi har så söta muffinsformar ståendes hemma och när jag hittade dessa recept så var det helt enkelt svårt att motstå. Ni får självklart se resultaten sen på söndag när jag är klar med firandet (och ja, det är alltså JAG som fyller år på lördag om någon missat det).

 

 

 

 

 

Sitter här uppkrupen i soffan och försöker andas ut lite. Det är mycket som händer i våra liv just nu och orken min ställer till det när det kommer till bloggen. Känner verkligen inspirationen men inte orken att använda denne. Det handlar inte om mitt och Eriks förhållande, utan om andra saker som är runt omkring oss. Imorgon åker vi ut med några kompisar till landet för en härlig helg tillsammans och bloggen kommer vara tyst under den här tiden, behöver all tid vi kan få för att bara umgås, känna harmoni och inte behöva tänka på jobbiga saker. Hoppas ni läsare förstår, jag kommer tillbaka inom en snar framtid, jag ska som sagt, bara andas och hitta orken först. Det kan komma upp lite sporadiska inlägg då och då, men det kommer inte bli några 3 inlägg/dagen som det kan vara ibland. ♥

Fötterna bar oss till Aquaria i förrigår. Jag kommer ihåg att jag var där med min bror, farmor och farfar när vi var små och då kändes hela stället så otroligt stort och maffigt. Nu tog det kanske 10 min att gå igenom hela men det var ändå spännande att se alla sorters fiskar och andra djur som fanns där, även om jag är lite skeptisk mot att titta på sådana, jag tycker dem är så fula och konstiga, haha. Jag ringde farmor på kvällen och hon sa: "Åh, jag kommer ihåg när vi var där när ni var små och både du och jag var så rädda för regnet och åskan". Det hon menade var det monsunregn och åskan som dem sätter igång i den tropiska regnskogen som man går igenom det första man gör. Jag kommer ihåg att jag var rädd då, men då hade jag ju farmor att hålla i handen, så det gick bra ändå. När vi gått igenom aquariet så tog vi en liten fika och funderade på vart vi skulle gå näst. Jag och Sofia hade pratat om att äta sushi ända sedan vi åkte in och det höll vi fast vid så när vi ätit upp fikat så tog vi spårvagnen till Norrmalmstorg/Kungsträdgården och gick först och tittade på jeans till David sedan gick vi in i PK-huset och åt sushi (Jag har äntligen fått Erik att prova på och han gillar laxen, än så länge) satt där och snackade. Efteråt så gick vi in på Gina Tricot och sedan shoppade vi alla loss på Indiska (Jag visar senare vad vi kom hem med), men efter det var vi alla rätt trötta så då tog vi tunnelbanan och Roslagsbanan hemåt. Vi hade en jättemysig och rolig dag, helt klart!